Söndag. Jag träffade Hampus. Jag vet inte varför, men det är som om jag så desperat behöver bli sedd av någon. Och jag känner mig så gullig i hans ögon. När jag tar av mig mina skor och kryper upp i fikasoffan. När jag berättar roligt om min helg och han skrattar. Jag behöver det. När han säger att jag är nätt och fin. När han säger att han vill träffas igen och igen. När han säger att han vill äta pepparkakor med mig och se på film. Då värmer det inuti. Då glömmer jag bort ångesten som sitter i huden och värker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar