söndag 25 oktober 2009

THIS TROUBLE JUST SHOULD'NT BE MINE.


Jag är så liten och jag vill att han ska lyfta upp mig. Jag vill sitta i hans famn. Jag vill att han ska stryka mig över håret. Jag vill att han ska säga att jag är söt. Du är så söt Ariel. Flera gånger om vill jag höra honom säga det. Du är så söt. Du är så söt Ariel. Jag vill att han ska titta på mig med varma ögon. Jag vill att han ska krama min hand. Jag vill att han ska måna om mig. Jag vill att han ska värna om min tilllit. Jag vill att han ska ge mig tusen löften och hålla dem allihop. JAG VILL ATT HAN SKA ÄLSKA MIG. ÄLSKA MIG ÄLSKADE PAPPA. FÖR JAG ÄLSKADE DIG I TUSEN OSKYLDIGA ÅR OCH DET ÄR INTE RÄTTVIST!

Du har gjort det så svårt för mig att bli stor pappa. Jag har stannat i växten. Du skulle ha vattnat mig med mer kärlek pappa, varför gjorde du inte det? Varför ryckte du upp mig som ogräs så många morgnar? Var jag verkligen inte värd mer?

Jag är tjugofyra år nu pappa och jag vet fortfarande inte om jag var värd mer. Om jag fortfarande idag är värd någonting överhuvudtaget? Och det gör så ont. Det gör så ont att inte veta Pappa. Det gör så ont att inte våga tro. Det gör så ont att inte ens vara kapabel till att våga chansa, att kanske kanske för någon? Men nej. Jag kan inte. Det går inte. Det gör för ont pappa, tänk om jag har fel ...

2 kommentarer:

ina sa...

jag är helt beroende av din blogg. du kan skriva.

ARIEL MED A sa...

Haha, är du, jag gillar såna små beroenden, tack. Du känns fin.