torsdag 15 oktober 2009

SELF HATE? well, yes of course.


Det är bara det att jag inte älskar mig själv. Och att jag gång på gång tänker att det är tur att Han finns, så att han kan älska mig för oss båda. Det är bara det att det blir så jävla svårt att veta vart jag ska göra av mig själv när han inte ringer. För då sitter jag här med mig själv och står inte riktigt ut med mitt stripiga hår, mina knallblåa ögon och min trubbiga näsa. Och då haglar plötsligt de hårda orden, det svarta hatet och det hopplösa i hela min gestalt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

läser din blogg och förundras. Du har ett sätt med ord som göra att jag vill förstora upp varenda mening och måla de på väggen, bilen, bussen, överallt.

Så tack.

/Anna

ARIEL MED A sa...

Åh, det var en himla fin kommentar som värmde mig idag.