Jag vill inte skriva om tomheten. Jag försöker gå runt den så gott det går. Men det är svårt. Den tar sån stor plats inuti mig. Den har vassa kanter och den skriker. Och det gör ont. Tomheten värker som en saknad efter någon som just har gått bort. Och allt jag kan göra för att döva den smärtan är att skriva. Så jag skriver varje dag som om mitt liv hängde på det, och kanske är det också lite så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar