Lördag. Jag är bakis. Jag mår så illa. Jag är så trött. Jag halvligger i soffan hela dagen tills det blir kväll och Maja ringer och säger: Nänu går vi ut och dansar! Jag plattar håret. Jag sminkar mig omsorgsfullt. Är jag vacker? Nej, du är ful. Du är tjock. Din överläpp blir till ett tunt sträck när du ler, din panna är för hög. Dina tänder är fula och nej nu slutar du Ariel. Du är bra. Dina vader är tjocka, dina höftben är breda, dina näsa är ... MENSNÄLLASLUTANU DET RÄCKER!
Okejdå ...
Vi dricker drinkar och jag gör av med alldeles för mycket pengar på krogen nuförtiden. Jag blir bubblig inuti. Jag känner mig fri. Vi dansar och mina fötter rör sig snabbt. Svettpärlor i pannan. Tiden går snabbt och sen kommer Majas kille. Hela golvet liksom öppnar upp och gör plats för hans person. Han skrider in som värsta superstjärnan. Han är snygg på ett utomjordiskt vis. Döcharmig och med en stil som han nog är helt ensam om att kunna bära upp. Maja ler. Hon rodnar. Tror inte sin egen lycka. Han synar henne ifrån topp till tå. Stirrar på hennes bröst. Trycker sig emot henne. Jag hamnar bakom honom som vanligt. De hånglar. Sen försvinner han. Sen ser vi honom inte mer på resten av kvällen.
- Undra om han är arg? Säger Maja med de där oroliga ögonen som börjar bli allt vanligare.
- Varför skulle han vara det?
- Åh, jag vet inte, säger hon och skruvar på sig. Tittar på mobilen. Synar lokalen.
- Brukar han vara arg ofta eller?
- Nej, mumlar Maja och vägrar titta på mig. Tar min hand och flyr djupare in i lokalen när ett gäng glada killar kommer som också vill vara med och dansa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar