SMS SÖNDAG:A - Helo! Va gör du? Vill du komma hit och softa med en film?
K - Jag ligger i sängen fortfarande och kollar tv. Vad gör du? Hade du kul igår? Jag jobbade och är ganska trött ... När skulle det vara filmdags?
A - Gu'va du jobbar! Det var så himla bra igår, men min kropp är en död maskin idag. Ligger bara i soffan med noll planer att resa mig upp. Det är film tills jag somnar inatt så kom när du vill, men om du inte orkar så förstår jag.
K - Det var lite kris igår så jag fick rycka in. Men det var roligt så det var lugnt. Jag får se om jag orkar sen, trött så trött. Vi kan höras lite senare! Kram
K - Jag kommer nog inte orka träffas idag, är helt slut. Men någon dag i veckan?
A - Absolut. Är också astrött. Men hur känner du inför det här? Känner du någonting för mig när vi ses? Eller är det mer vi ses när vi ses, det blir vad det blir?
K - Det är svårt att säga Ariel, vi har ju inte träffats jättemånga gånger. Jag kan inte säga så mycket om vad jag känner för jag vet fortfarande inte ... Är du med?
A - Jag förstår vad du säger. Men du måste ju ha någon form av känsla? Är du helt nollställd/livrädd när vi ses?
K - Ganska rädd är jag nog allt. Jag gillar att hänga med dig, är dock rädd att saker bara skulle bli som de var innan och jag vill nog mer om det skulle bli något. Och det är det som jag inte vet vad jag känner inför ... Förstår du vad jag menar?
A - Men tror du att den rädslan är så stark att du aldrig kommer att våga släppa efter? För vi kommer ju aldrig veta förrän vi befinner oss där. Tror du att vi kan förändra oss genom att prata med varandra och vara vaksamma på gamla hjulspår, eller har du en stark uppfattning om att vi är alldeles för olika för att få det att fungera? Tror du att vi har lärt oss någonting av allt det här och därför har mer att vinna den här gången? Jag förstår att du är rädd. Jag är också rädd men jag vill inte låta den rädslan styra nu för jag vet hur missvisande en gammal rädsla för en ny situation kan vara.
K - Jag bryr mig inte om att vi är olika, det påverkar ingenting och har aldrig gjort. Jag undrar över hur mycket vi har förändrats sen sist, ibland känns det som att vi har förändrats mycket och ibland inte. Jag vet verkligen inte hur det kommer att bli. Jag kan inte besluta något nu Ariel, jag behöver tid.
A - Jag begär inte att du ska ta ett beslut. Men kan du inte berätta hur du skulle vilja se att vi hade förändrats?
K - Jag vet inte, det är inget specifikt. Jag känner mig trängd nu. Kan vi inte ta det när vi träffas och prata mer då?
2 kommentarer:
Hela min kropp skriker "Men Ariel förstår du inte att han inte vill ha dig". Jag vrider och vänder på det du skriver, läser och läser igen. Också tänker jag att han inte vill ha dig. Det är bara tryggt att gå tillbaka till det gamla. Men så kommer jag på att han kanske faktiskt menar det han säger, att han behöver tid, att han är rädd och att det är svårt. Och jag blir ledsen över att jag nuförtiden inte tror på lycklig kärlek, att jag blivit cynisk och fnyser åt alla som inte gett upp kärleken.
Ge inte upp Ariel, om han är den du vill ha så ge inte upp. Han kanske menar det han säger. Men låt honom inte leka med dig, låt honom inte sova i din säng bara för den är igenkännande. Sökande efter trygghet kan få människor att inbilla sig saker. Var rädd om ditt hjärta!
Jag hoppas ni blir lyckliga nu. Att vad ni än bslutar er för så kommer ni må bra. Och jag hoppas att jag ska få tillbaka tron på kärleken. En dag.
Mari! Jag har saknat dig. Jag har klumpen i magen. Jag kan inte ge honom tid, jag har inte råd. Jag har insett det. Jag kan inte hålla mina gardar uppe så länge och jag kan inte falla för någon som inte vågar falla för mig. Kanske är det redan försent. Kanske har han mig redan runt sitt lillfinger. Jag hoppas inte det. Jag vill lämna honom idag. Jag vill sätta ner foten. Jag vill finna en styrka i mig själv som hjälper mig att göra det.
Jag tror att han menar vad han säger. Men tiden kommer att tära för mycket på mig. Osäkerheten kommer krypa ner i mig och göra mig hysteriskt liten.
JAG VILL LÄMNA HONOM FÖR MIN EGEN SKULL!!! Men jag räds redan för att jag inte kommer kunna förmå mig själv.
Jag tror du kommer hinna bli lycklig före mig, jag tror jag drar ut min olycka genom att göra såhär. Jag vill dig så mycket gott Mari. Om det gick att sudda ut det svarta i dig så skulle jag göra det.
Skicka en kommentar