tisdag 3 november 2009

FOREVER AND A DAY.


FREDAG. Jag har tagit tåget upp till studentstaden. Klockan är nio på kvällen och Kille har odlat skägg som klär honom. Hans hår har blivit längre och det ligger slappt slickat bakåt. Hårvaxet doftar gott, svagt av vanilj. "Va fin du är" säger jag. "DU är" säger han och pekar på mig.

Vi går hem till honom. Han har städat. Vi klär av oss, kryper ner under täcket, fnissar. Vi är nakna nu. Han är varm. Len. Hård. Jag älskar dig, vågar jag inte viska. Jag är alldeles för generad. Så mycket känslor bultar i mig på en och samma gång. Jag tar på honom och jag kan inte få nog. Jag håller i honom hårt. Jag har gått i baklås. Jag kan inte släppa taget. Armar och ben i kors på hans rygg när han rör sig inuti mig. Och jag är nära hela tiden nu. Jag viskar hans namn: Älskling ...

Jag är nära nu ...

Inga kommentarer: