Och så blir det lördag kväll. Klockan hinner inte ens bli fem innan Kille knäpper sin första öl. Jag säger ingenting. Men när han knäpper den andra, tittar jag frågande på honom: törstig? Och han skrattar, nickar ivrigt. Jag nickar också. Nickar för att lugna mig själv. Jag tänker inte bli sur och grinig. Vi ska ha det fint ikväll. Han häller upp ett glas vin till mig som för att rättfärdiga sig själv när han knäpper sin tredje öl. Jag sveper mitt glas för att lugna mig själv. Jag tänker inte bli sur och grinig. Vi ska ha det fint ikväll. Vi går ut och äter. Jag säger snabbt vad jag vill ha för att inte Kille ska hinna föreslå att vi ska dela på en flaska vin för då kan jag inte säga nej. Vi ska ju ha det fint ikväll. Jag slevar i mig maten. Jag beställer tillochmed in en efterrätt. Jag som är rädd för efterrätter men jag behöver tröst nu. Tänk om han än en gång blir full trots att jag är här och behöver att han tar det lite lugnt?
Och det blir han förstås.
Och det blir han förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar